Fotografering tar tid att lära sig och det är mer än bara inställningar och kamerateknik, men att kunna hantera sin kamera och alla inställningarna är en bra förutsättning för att lyckas ta fina bilder.

I den här artikelserien går jag igenom de viktigaste delarna i kamerainställningarna som förhoppningsvis ger en bra grund att stå på, för dig som är helt ny eller har fotograferat ett tag och vill ta steget från ”autoläget”.

De kanske viktigaste begreppen som en fotograf bör kunna förstå som vill ta nästa steg är bländare, slutartid och ISO. Dessa tre hänger väl ihop och påverkar bilden beroende på vilket värde du använder för de tre olika inställningarna. I första delen (del 1) går vi igenom vad bländaren är och hur den påverkar bilden.

Bländaröppningen bestämmer mängden ljus

Bländaren sitter i objektivet, den kan kort beskrivas som ett hål och bestämmer hur mycket ljus som ska träffa kamerans sensor. Med ett bländartal, eller bländarsteg som det också kallas, bestämmer du hur stort hålet ska vara. Bländaren kan oftast ställas in mellan f/1 och f/32 och justeras vanligen genom ett knapptryck eller med en ratt på kameran eller objektivet. Ett lågt bländartal ger en stor öppning och släpper in mer ljus till kamerasensorn medan ett högt tal ger en liten öppning och därmed mindre ljus.

Viktigt att tänka på är att bländaren begränsas av objektivet och inte kameran. Objektiv som kan användas med låga bländartal är oftast dyrare. Proffsobjektiven är vanligen tillverkade för att klara bländare ner till f/2,8 eller till och med f/1. Det är också oftast de fasta objektiven (alltså inte de som du kan zooma med) som kan användas med de riktigt låga bländartalen, eftersom det är enklare och billigare att bygga fasta objektiv.

Anledningen till att bländaren benämns “f/” är att bländaröppningens storlek (i millimeter) är kvoten av objektivets brännvidd dividerad med bländartalet. F:et står för “focal length”, vilket är brännvidd på svenska. Med exempelvis en brännvidd på 100 mm och en bländare på f/4 är hålets storlek 25 mm.

Bländaren kan i de flesta kameramodeller ställas in enligt stegen nedan och varje steg är en halvering (eller dubblering) av mängden ljus som träffar sensorn.

f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11, f/16, f/22, f/32

Exempel på två olika stora bländaröppningarBilden ovan visar exempel på hur en bländare ser ut, med två olika stora öppningar. 

Skärpedjupet påverkas av bländaren

Bländaren påverkar också skärpedjupet, alltså hur mycket av bilden i djupled som ska vara i fokus. Ett högt bländartal (t.ex. f/11) ger ett längre skärpedjup och lämpar sig för landskapsbilder medan ett lågt bländartal (t.ex. f/2.8) ger ett kort skärpedjup, vilket är bra för exempelvis porträttfotografering där bakgrunden ska vara suddig.

Med kort skärpedjup kommer betraktaren behålla fokuset på föremålet, kanske en persons ansikte, och bilden upplevs mycket mer intressant. Ett bra bländartal för att få ett kortskärpedjup är ungefär mellan f/1,4-f/4,0. Det ska tilläggas att det finns andra faktorer som påverkar skärpedjup, bland annat hur mycket du zoomar med ditt objektiv (längre brännvidd) och hur nära du står föremålet, men jag tänker inte gå in på det mer i denna artikel. Det bästa är att testa sig fram.

Bilden visar tydligt skillnaden mellan liten och stor bländare. Med den stora bländaren blir både för- och bakgrund suddig.

Ett långt skärpedjup används oftast till landskap eller helt enkelt bilder där hela bilden ska vara skarp. Fotografering med långt skärpedjup kan många gånger vara svårare eftersom bilden kommer visa så många detaljer och det är lätt att få en rörig bild. Ett vanligt bländartal för landskap för att få hela bilden skarp är f/11 – om du fotograferar med fullformatssensor. F/8 om kameran har en aps-c-sensor. Mer om varför högre bländartal är negativt längre ned.

För liten bländaröppning kan ge oskarpa bilder

Något att tillägga är att för liten bländaröppning (stort bländartal) kan ge något som kallas diffraktion. Detta resulterar i att bilden blir mindre skarp, trots att hela bilden är i fokusområdet. Med det sagt är det sällan bra att använda bländare f/11 om inte motivet kräver det. Det sägs att bländare f/11 är optimalt för landskap om kameran har fullformatssensor. Kameror med mindre sensorstorlek behöver i regel lägre bländartal (på grund av högre pixeltäthet) för att inte tappa skärpan. Kameror med mindre sensorer som exempelvis aps-c kan alltså behöva gå ned till f/8 eller f/5,6 för 1/2,3″-sensor.

Hur du ställer in bländaren manuellt

Bländaren kan väljas manuellt i antingen det halvautomatiska läget A/AV (A för Nikon eller Sony och AV för Canon och Pentax) eller det helmanuella läget M. Med A/AV-läget får du själv välja bländare och kameran bestämmer slutartiden automatiskt utifrån ljuset som råder. I M-läget bestämmer du både bländare och slutartid manuellt. ISO-talet kan du alltid välja att justera manuellt eller låta kameran bestämma automatiskt oavsett läge. Men mer om slutartid och ISO i nästa delar.

Några exempel med olika bländartal

Kom ihåg:

  • Ett stort bländartal ger liten bländaröppning = Mindre ljus och långt skärpedjup
  • Ett litet bländartal ger stor bländaröppning = Mer ljus och kort skärpedjup
  • Ett stort bländartal lämpar sig bra för t.ex. landskap där du vill få hela bilden skarp.
  • Ett litet bländartal lämpar sig bra när du vill isolera ditt föremål, t.ex. vid sport, makro eller porträttfotografering.
  • Använd inte för stora bländartal då kameran tappar skärpa p.g.a. diffraktion då bländaröppningen är liten.